Betyder ett positivt graviditetstest automatiskt lycka?

För att spegla mer av verkligheten bjöd vi in barnmorskan och nyblivna mamman Asabea Britton som folkbildar genom sina Instagram stories, kroppsaktivisten Cassandra Klatzkow som längtar efter barn, nygifta Veckorevyn-chefredaktören Irena Pozar och tvåbarnsmamman Andrea Ruiz som åkt till Danmark och fått barn genom IVF. Det blev ett samtal om barnlängtan, lycka, oönskade graviditeter, endometrios, biologiska klockor, makt och laddningen kring att ta ett graviditetstest.

Vi lever i ett av världens mest progressiva länder när det kommer till jämställdhet. Trots det verkar normen om att alla kvinnor i fertil ålder ska vilja ha barn leva kvar. Vad känner ni när ni hör ”alla vill ha barn”?

Cassandra: Att det inte är sant.

Andrea: Ja, det är väl nåt alla tar för givet. När man kommer upp i en viss ålder börjar frågorna komma. Frågor om man inte vill, frågor om man inte kan osv.

Cassandra: Jag märker att jag har svårt att förstå. Jag har inte alltid längtat efter barn men jag har alltid tänkt att jag ska ha barn. När jag har pratat med kompisar som är yngre än jag som sagt att de inte vill ha barn har jag tänkt “vänta det kommer”. Men det är ju skittaskigt, det kanske är så att de vet till 100% att de inte vill ha barn. Med äldre kompisar som säger att de inte vill ha barn har jag lättare att förstå.

Asabea: Jag kan känna tidspress åt dem som väntar för länge. Okej om man säger att man inte vill ha barn, men att vänta för länge och sedan kanske det inte kommer att gå – vissa vet inte om att det kan ta lite tid att bli gravid.

Cassandra: Asabea, du har verkligen fått mig att tänka till, för du har ju frågat mig en gång om jag tänkt på att frysa in mina ägg. Och jag vet att du pratar utifrån din profession, men det verkligen satt igång något hos mig. Jag fyller 32 år, jag har inte varit i en relation på 8 år och jag vill ha barn, men folk runt omkring mig säger att jag inte behöver stressa. För mig skulle det vara en stor sorg om jag inte kunde få barn.

Andrea: Jag kan ju bli provocerad av hela grejen med att ”barn är meningen med livet”, även fast jag har barn själv. Jag håller inte med. Jag undviker att säga såna saker.

Irena: Blir du mer provocerad när det kommer från föräldrar?

Andrea: Om man inte har barn så har jag respekt för den längtan man kan ha. Men när man har barn och säger det så blir det fel, för då kan det verka som att man menar att de utan barn inte har meningsfulla liv. Det är individuellt vad som är meningsfullt i livet. Hade inte min fru haft en så stor längtan efter barn så hade jag kunnat leva mitt liv med henne utan barn, precis lika fulländat.

Irena: Det känns så härligt att höra. För det är ganska ovanligt att höra det från människor som har barn.

Asabea: Bortsett från att alla tänker att man vill ha barn, så antar alla man vill ha mer än ett barn. Folk frågar ju mig redan “när kommer du få ditt andra barn?”. Det upplever jag också som väldigt märkligt. Dels för att man inte vet om folk kan, eller om folk vill.

Irena: Jag blir ju glad när folk skaffar barn. Jag älskar barn! Därför måste jag hålla i mig för att inte fråga. Det kommer ju av kärlek. Jag förstår att jag inte ska lägga mig i, men jag tycker att det är så roligt. För mig kommer det från en bra plats för jag blir så exalterad. Jag vet att jag inte ska fråga och jag gör det oftast inte.

Att fylla 30, förlova sig eller flytta till större – det finns många stora steg i livet som kan göra att folk i ens omgivning tar för givet att man är på gång att skapa familj. Har ni fått höra ”När ska ni ha barn då?” någon gång?

Det finns massor av anledningar till varför man tar ett graviditetstest beroende på var man är i livet och hur man känner inför barn. Själva ögonblicket när stickan visar sitt resultat är otroligt stort och kan väcka många olika känslor och tankar. Det är till exempel inte givet alltid att man känner lycka på en gång trots att man vill bli gravid. Vad är er relation till graviditetstest?

Irena: Så du har aldrig fått ett negativt resultat?

Cassandra: Jo, jag har gjort ett till och det var negativt. Men jag har också alltid haft skydd. Jag hade kondom när jag var i långa relationer och hormonspiral som singel.

Andrea: Att kalla det positivt och negativt låter som att värdera hela grejen.

Jag är gift med en kvinna och vi har varit tillsammans i 12 år. När vi bestämde oss för att skaffa barn blev det inte spontant. Vi åkte till Danmark och körde hela baletten. Eftersom vi bestämde oss för att göra IVF så blev det blandade känslor när det då och då misslyckades. Och det gjorde det väldigt många gånger.

Men det som var så fint var att vi tog testen ihop. Jag fick inte köpa hem och göra det själv på toaletten, utan vi skulle göra det tillsammans. Och nu har vi två barn. Vi har delat på den stora sorgen – men också lyckan när testet visat positivt.

Asabea: Var det extrem lycka då?

Andrea: Jag har aldrig drömt om barn, utan jag har drömt om att bli kär och vara med en person. Barn är bara en krydda i livet. Men min fru har drömt om det sedan hon föddes själv. Så det var otroligt stort.

Asabea: Min relation till graviditetstest – jag har tagit jättemånga. Men jag har ofta jobbat på ställen där tester finns tillgängliga. På kvinnokliniken och på gynakuten har jag gett många graviditetstest. På alla som har haft ont i magen. Oftast blir de förvånade och inte superglada. De visste inte om att de var gravida.

Att ta ett graviditetstest är laddat. Att göra det i en IVF-process måste göra det ännu större rent känslomässigt. Hur var skillnaden från när du fick reda på att du var gravid i jämförelse med när ni fick reda på att din fru var det?

Vissa saker går inte komma ifrån när det kommer till kroppen och fertilitet. Ändå väntar många länge idag med att skaffa barn. Genomsnittsåldern i Sverige för förstagångsföderskor är 29 år och i Stockholms innerstad 38 år. Vad känner ni inför uttrycket den biologiska klockan?

Asabea: Den existerar. På mina arbetsplatser där jag jobbat som barnmorska och undersköterska har vi pratat mycket om ålder och om att folk kanske inte förstår att det är en viktig faktor. Det är inget man säger för att skrämmas. Jag har tagit upp det här på min Instagram – om det här med ålder och att fertiliteten sjunker. Vissa blir provocerade och säger att jag skräms. Men det är ju inte skrämsel, det är ju faktiskt så.

Irena: Det är ju viktigt att man vet det, så man kan ta ett välinformerat beslut. Det är som att man tror att det är jättelätt att bli gravid, för det är det man lär sig i skolan. Och sedan blir man jätteledsen när det tar tid, för man känner sig lurad. Samma sak om jag skulle vänta tills jag var 35 år så skulle jag bli ledsen om jag missat min chans för att ingen hade sagt det till mig.

Cassandra: Från vilken ålder sjunker fertiliteten?

Asabea: Den bästa tiden är tidig 20-årsålder. Sedan sjunker det och efter 40 blir det betydligt svårare. Och så är det ju så här med den biologiska klockan, det viktigaste av allt är att man vill och känner att man är redo. Det är så mycket annat som ska stämma. Det blir ju inte bra om man inte är där mentalt även om ens biologiska klocka är som bäst just då.

Cassandra: Skulle jag bli gravid skulle jag strunta i vem som har gjort mig gravid. Jag skulle behålla barnet. Det handlar om min längtan, och det handlar om att jag inte vet om jag ens kommer ha sex med en man igen. Jag dejtar hellre tjejer, vilket gör det svårare att bli gravid.

För män går det ju att vänta mycket längre med att skaffa barn. Det finns ju till och de män som fått barn när de 70 år gamla. En heteronormativ fråga – har det här påverkat er i era relationer och när ni dejtat killar?

Asabea: Hela anledningen till att jag och min kille har barn nu är för att jag kände att jag inte ville bli mycket äldre innan jag fick barn. Hade det varit helt upp till honom hade han väntat kanske fem år. Han är 32 år och har ju tid på sig.

Cassandra: Det är orättvist. Jag känner att jag behöver prata om min biologiska klocka i mitt dejtingliv. Och det gör jag även när jag träffar tjejer. Senaste personen jag dejtade är mycket yngre än jag. Det var jätteviktigt för mig när jag märkte att jag började få känslor för henne att upp barnfrågan. Jag kan inte gå in i en seriös relation med en person om den personen inte vill ha barn på 10 år. Det hade varit fruktansvärt att bli förälskad i någon och hela ens dröm borta.

Just nu känner jag att barn är det jag verkligen längtar efter i livet. Så jag behöver prata om det. Och när jag träffar män så känner jag att det är en orättvisa i det. Generellt så skräms män av den diskussionen. Som kille kan man ju bara välja att börja dejta yngre tjejer istället.

I en samkönad relation krävs en helt annan planering när det kommer till att skaffa barn. Om man inte kan bli gravid på naturlig väg får man ta till andra metoder som exempelvis IVF. Hur var det att genomgå det Andrea?

Andrea: Vi visste att vi hade förutsättningarna på vår sida. Jag var ung och vältränad. Samma sak med donatorn. Vi har köpt en donator. Vi gjorde det via en sajt. Det låter så sjukt men det var som en Dressmann-katalog online med hundratals män med bilder från när de var barn. Det var som en dröm. Men det är synd bara att det ska behöva bli en klassfråga. Alla borde få göra som de vill.

Att få reda på att man gravid kan vara livets lyckligaste stund, men det också vara en källa till ångest. Man står plötsligt inför ett stort val. En del av de som väljer att gå vidare med en abort håller det för sig själva, finns det skam kopplat till abort idag tror ni?

Cassandra: När jag gjorde min första abort var jag väldigt ung. Jag blev gravid innan sommarlovet och fick vänta hela sommaren på en aborttid, så jag hann bli väldigt hormonell. Jag kände väldigt mycket känslor och tvivlade fram tills dagen för min abort om det var rätt beslut. Men jag gjorde ändå abort för jag var ju bara ett barn.

Asabea: Jag har alltid velat ha negativa graviditetstest fram tills nu. Min graviditet när jag fick min son var planerad sedan väldigt länge. Jag blev jätteglad när testet var positivt. Men efter ett dygn – det var ju så mycket hormoner – fick jag panik. Jag tänkte att nu måste jag verkligen göra det här. Jag hade längtat så mycket efter ett positivt resultat och så fick jag panik. Det gick så fort allt, på första försöket. Jag hade ändå tänkt att det skulle ta lite tid. Jag minns att jag tänkte att jag var världens sämsta människa som inte var helt säker på att det var det jag ville. Jag kände skuld. Inför min kille också. Det var min idé, och han gick med på att vi skulle göra såhär. Jag hade lagt upp en plan och verkligen planerat det, så jag fick panik när jag sedan blev gravid och undrade om det var rätt.

Irena: Hade du panik för att du kände att det är skillnad på att råka bli gravid och göra abort, och att vilja bli gravid och göra abort?

Asabea: Ja verkligen. Sedan vill jag verkligen poängtera att jag aldrig ville göra abort. Men

“tänk om jag inte vill det här?” for genom mitt huvud. Det var min idé och jag hade varit så drivande. Jag kände mig dålig framför min kille eftersom att det var min plan. Men det löste sig sedan.

Även om du gjorde abort i slutändan Cassandra, har vetskapen om att du kan bli gravid gett någon trygghet?

Cassandra: När jag gjorde min andra abort var jag 23 och i ett förhållande. Och då kände jag: fan nu har jag gjort det här två gånger. Men nu känner jag ändå att det var bra att veta att det gick, samtidigt är det ju ett tag sedan jag var 23. Jag har endometrios också, vilket kan påverka fertiliteten. Det jag fick veta när jag fick min diagnos var att nästan alla som har endometrios blir gravida med hjälp eller inte. Men de var väldigt tydliga med att säga: du ska inte försöka naturligt för länge, det finns hjälp att få.

Det är inte givet att man instinktivt blir 100% glad för någon när personen berättar att hen ska få barn. Kanske försöker man själv utan att lyckas eller så är man singel och inte träffat rätt person att skaffa barn med. Hur är det att längta efter barn när ens omgivning har flera?

Samtalet hölls i februari 2019. Asabea är 30 år, Cassandra är 31 år, Irena är 27 år och Andrea är 34 år.